Att se in i framtiden
Det finns ett antal förbluffande historier om personer som har kunnat förutsäga framtiden.
Många tar det som ett tecken på ett sjätte sinne eller att vi kan få informationen telepatiskt eller förmedlad på annat sätt.
Vad det egentligen kan handla om är att vi undermedvetet har samlat in information som leder oss till att göra en viss förutsägelse eller handla på ett visst sätt, utan att medvetandet har registrerat den informationen.
Ofta går det heller inte att belägga sanningshalten i berättelserna, och det finns en tendens att de gånger förutsägelser verkligen slår in lyfts dessa fram och historier kan bättras på allteftersom de sprids, medan de gånger
någon har en känsla eller en förutsägelse om framtiden eller en kommande olycka, så glöms det helt enkelt bort.
Det hindrar inte att de historier som finns är fascinerande. Här är några berättelser om personer som har förutsett framtiden som har beskrivits i litteraturen.
Joachim Woellner
Margaret Woellner bodde med sin man och två barn i utkanten av den lilla västtyska staden Witzenhausen i delstaten Hessen. I april 1972 var hon hemma me sin treåriga dotter Ulrike, medan tioårige Joachim lekte i trädgården utanför deras tvåvåningshus.
Vid Lunchtid gick Margaret in i köket för att börja laga mat medan Ulrike lekte på golvet intill henne. Plötsligt rusade Joachim in i huset, vit i ansiktet av skräck. ”Mamma”, skrek han. ”Gå ut härifrån! Något förskräckligt kommer att hända.”.
En blick på Joachims förskräckta ansikte var nog för att övertyga fru Woellner om att det inte handlade om ett barnsligt skämt. Hon ryckte till sig Ulrike och sprang ut tillsammans med Joachim.
Några sekunder senare inträffade en öronbedövande explosion och ett eldklot uppslukade resterna av det söndersprängda huset. Ingen som var kvar i det huset skulle ha överlevt.
Orsaken var att gas från en läckande ledning i källaren hade fyllt källaren med gas och gjort den till en väldig bomb.
När Joachim senare utfrågades av sina föräldrar, polisen, och gasverkets tjänstemän kunde han endast säga följande:
-Jag fick bara ett underligt infall. Det var som om en röst inom mig sa: ”Gå och hämta din mamma och din syster, annars kan det vara försent”. Mer än så kan jag inte säga.
Connie Wookey och Madge Pye
Connie Wookey och Madge Pye hade i åtskilliga månader tillsammans med vänner och grannar i den lilla staden Axbridge i Somerset planerat ett vårbesök i Basel I Schweiz.
Precis som de andra kvinnorna hade Connie och Madge betalt ett förskott för att få reserverad plats, men bestämde sig i sista minuten för att inte följa med, trots att de förlorade det förskott de batalat in.
Tidigt på morgonen den 10 april 1973 avreste resten av sällskapet med buss till Bristols flygplats. Några timmar senare spreds nyheten om att planet vid landningen på flygplatsen i Basel hade deras plan, Invicta Vanguard Oscar Papa
störtat bland bergen. Av 139 passagerare överlevde bara 31.
Efter att ha misslyckats med sitt första landningsförsök på bana sexton på Basels flygplats på grund av fruktansvärd snöstorm över flygplatsen flög kapten förbi och steg uppåt för att försöka igen.
På grund av dålig sikt, den virvlande snöstormen och misstag vid tolkningen av radiosignaler hamnade flygplanet på kollisionskurs med snötäckta bergssluttningar.
Efteråt berättar Connie; ”Jag hade bara en så konstig känsla inför resan. En röst sa till mig att stanna hemma”.